Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Bara fördelar med fysisk aktivitet under cancerbehandling

Högt ER-beta-uttryck starkt skyddande mot återfall hos de kvinnor som fått cytostatika

Högt ER-beta-uttryck starkt skyddande mot återfall hos de kvinnor som fått cytostatika
ER-betas roll i bröstcancer kompliceras av att den förekommer i olika isoformer med potentiellt olika roller, samt att det saknas standardiserade undersökningssätt. Det skriver Karin Elebro, disputerad specialistläkare i plastikkirurgi i Lund, om vad som antas vara den första studie om tumörmarkören ER-beta i relation till svar på cytostatikabehandling. Då detta är en observationsstudie menar hon att det vore av intresse att undersöka högt mot lågt ER-beta-uttryck i bröstcancervävnad från redan genomförda randomiserade läkemedelsprövningar. I dessa skulle man bättre kunna utröna ER-beta-uttryckets betydelse hos cellgiftsbehandlade patienter jämfört med dem som inte erhållit cytostatika.

Bröstcancer är en vanlig cancersjukdom med förhållandevis god överlevnad, i Sverige 90 procent på fem års sikt1. År 2014 överskred antalet kvinnor i Sverige som behandlas eller har behandlats för bröstcancer för första gången 100 0001. Således lever många kvinnor med en bröstcancerdiagnos, som kan innebära ett hot mot liv och hälsa och påverka kvinnans identitet och livskvalitet. Det är därför viktigt att förbättra behandlingen, så att varje enskild kvinna får en effektiv behandling som förbättrar hennes prognos, samtidigt som överbehandling – det vill säga behandling som ges utan att förbättra prognosen – undviks och att ogynnsamma sidoeffekter minimeras. Vi sammanfattar här vår studie som nyligen publicerades i den välkända amerikanska tidskriften Clinical Cancer Research2. Studien fokuserar på en tumörmarkör vid namn östrogenreceptor beta i förhållande till prognos och behandlingssvar vid bröstcancer.

FLERA OLIKA TUMÖRMARKÖRER
Tumörmarkörer används i kliniken för att dela in bröstcancer i olika subtyper som visats ha olika prognos. För bröstcancer är de huvudsakliga tumörmarkörerna östrogenreceptor alfa, (ER-alfa), progesteronreceptor, (PR), och human epidermal growth factor-2 (HER2). På bas av bland annat dessa markörer, storlek och förekomst av lymfkörtelmetastaser, beslutas om kvinnan ska få kompletterande behandling eller inte, utöver kirurgi. Den vanligaste uttryckta tumörmarkören som används i dagens sjukvård är ER-alfa. Ungefär 85 procent av invasiv bröstcancer i Sverige uttrycker ER-alfa i mer än 10 procent av tumörcellerna3. Den kalllas då för ER-positiv bröstcancer. Eftersom ER-alfa är den enda östrogenreceptorn i kliniskt bruk brukar ”alfa” utelämnas ur benämningen. ER-alfa stimuleras av det kvinnliga könshormonet östrogen. De tumörer som uttrycker ER-alfa tillväxer i närvaro av östrogen, vilket är grunden till att kvinnor med ER-positiv bröstcancer får antihormonell tablettbehandling, som hämmar tumörens tillväxt. Utöver ER-alfa finns östrogenreceptor beta, ER-beta, som upptäcktes först 19964. ER-beta har sedan dess identifierats i alla bröstcancersubtyper och anses ha en hämnande effekt på ER-alfa-driven tumörtillväxt5. Utöver östrogen, stimuleras ER-beta av växtöstrogener och det finns även agonistiska
läkemedel under tidig utveckling specifikt riktade mot ER-beta6, 7. ER-beta har framför allt utforskats som en markör som skulle kunna ha tilläggsvärde för svar på endokrin behandling, och studier har även rapporterat bra behandlingssvar hos kvinnor med ER-alfa negativa, ER-beta-positiva tumörer8. ER-betas roll i bröstcancer kompliceras av att den förekommer i olika isoformer med potentiellt olika roller, samt avsaknad av standardiserade undersökningssätt5. Vad vi känner till har det inte tidigare genomförts någon ingående studie i relation till svar på cellgiftsbehandling.

Nytt Diagnostiskt Centrum i Västmanland

Nytt Diagnostiskt Centrum i Västmanland
”Nu slipper patienter bollas runt”

Att känna sig sjuk utan att veta vad som är fel, och skickas runt mellan olika vårdenheter i veckor och månader kan vara som en mardröm, fast verklig. Den upplevelsen slipper nu många i Västmanland sedan medicinkliniken i Västerås har öppnat den nya mottagningen Diagnostiskt Centrum.

Personer som har allvarliga men ospecifika symtom – som oförklarad viktnedgång, hög feber, ryggvärk och stark trötthet – utreds ofta inom primärvården. De kan då få vänta vecko- och månadsvis mellan olika undersökningar och på resultaten av dessa. En annan patientgrupp som kan råka ut för långa väntetider med utdragen oro och ovisshet under utredningsprocessen är de vars symtom inte riktigt ”passar in” någonstans i vårdstrukturen. De blir ofta skickade fram och tillbaka mellan olika sjukhuskliniker och andra vårdenheter. Detta kan även drabba patienter som diagnostiserats med cancer utan att primärtumören kunnat hittas. När regeringens satsning på standardiserade vårdförlopp kom, uppstod möjligheten att förbättra för patienter som tidigare bollades runt. I ett projekt där flera kliniker samarbetade utvecklades idén om Diagnostiskt Centrum. Och i slutet av augusti 2016 öppnades den nya mottagningen med hjälp av cirka tre miljoner kronor per år från medlen för standardiserade vårdförlopp.

Till Diagnostiskt Centrum kan vårdcentraler och andra sjukhuskliniker i hela länet remittera patienter med
• allvarliga ospecifika symtom som kan bero på cancer,
• cancer med okänd primärtumör, och
• misstänkt malignt lymfom (utom dem som utgår från huvud och hals, dessa utreder öronkliniken).

Merparten av patienterna kommer på remiss från vårdcentralen och rätt många även från akuten. Teoretiskt sett skulle patienter även kunna utnyttja patientlagens möjlighet att söka till mottagningen på egen hand, genom så kallad egen remiss, men ännu har ingen gjort det och de ansvariga hoppas att ingen kommer att vilja göra det framöver heller.

– Det beror bland annat på att vi vill att vissa basala undersökningar ska vara gjorda innan patienten kommer hit, förklarar Maria Eckerrot, överläkare och ansvarig för Diagnostiskt Centrum.

Läs hela reportaget som PDF

Tumörceller kidnappar blodkärl

Cancerforskning på Nus med unik 3D-teknik

Cancerforskning på Nus med unik 3D-teknik


Daniel Öhlund är en av tre nya gruppledare vid WCMM på Norrlands universitetssjukhus. Forskningen på bindvävens betydelse vid cancer i bukspottkörteln görs i en unik 3D-modell.

En tredimensionell organoidplattform som minskar behovet av försöksdjur? Daniel Öhlund vid Norrlands universitetssjukhus använder teknik i absoluta fronten när han nu startar sitt forskningsprojekt kring cancer i bukspottkörteln.

– Det är en av våra mest dödliga cancersjukdomar och eftersom vi inte har någon bra behandling på gång är ny kunskap mycket angelägen, säger han.

Daniel Öhlund är en av tre nya gruppledare vid WCMM, Wallenberg centrum för molekylär medicin, en storsatsning av Wallenbergstiftelsen i samarbete med Västerbottens läns landsting och Umeå universitet och med stöd från Kempestiftelserna och Cancerforskningsfonden i Norrland. I Umeå satsar centrumet på områdena cancer, infektionsbiologi, neurovetenskap och metabolism inklusive diabetessjukdomar.

Fokus för Daniel Öhlunds forskning är bindväven. Att dödligheten är så hög vid bukspottkörtelcancer tror man nämligen beror på att andelen bindväv där är ovanligt hög.

Daniel som lockats till Umeå och WCMM från USA utvecklade där tillsammans med sina kollegor tredimensionella ”organoider”. De gör att man bland annat kan studera hur cancercellerna samspelar med det han kallar ”bindvävsfabriken”, de så kallade fibroblasterna.

Tredimensionella miniorgan

– Nu kan vi odla cancerceller i tre dimensioner i ett konstgjort bindvävsextrakt. När vi tillsätter ”näring” växer det ut miniorgan, tredimensionella ”bollar”. Modellen minskar behovet av försöksdjur och gör att vi lätt kan se hur cancerceller och fibroblaster interagerar med varandra.

Under sin tid i USA visade Daniel att det finns både ”goda” och ”onda” undergrupper av fibroblaster. Sådana som stimulerar tumören att överleva och sådana som kan hindra att den växer. Daniel hoppas att i framtiden kunna utveckla läkemedel som dödar de ”onda” varianterna som hjälper tumören.

– Organoidmodellen gör att vi kan testa olika ”hämmare”. På så vis hoppas vi kunna bryta samspelet mellan cancerceller och bindväven och därigenom bromsa tumörtillväxten, säger han.

Mer information: Daniel Öhlund, telefon: 070-555 40 86, e-post: [email protected]